Fångad, är det det jag är?

Utdrag ur min "word-dagbok", om cellgruppen:

2009-03-31, 21.55

"... I vilket fall satt jag i Lars soffa ikväll och sa inte så jättemycket under diskussionen. Tankarna fladdrade åt lite olika håll och när vi pratade om folk som lämnat kyrkan, fick jag en stark känsla av att min tro hänger på en tunn, tunn tråd. Det är så nära att den brister för mig varje gång vi sitter där i någons hem och pratar om bibeln och livet och Gud. Allt känns så främmande för mig och mitt liv. Det tretvinnade repet har blivit en sytråd och jag vet inte hur länge till den håller."

"... När de andra pratar om den kärlek, den gemenskap och de gåvor som finns att hämta i församlingen undrar jag om vi pratar om samma sak."

"... Min starka sida i sammanhanget är nog att i de allra flesta situationer förstår jag hur människor tänker kring kristen tro. Jag kan båda sidor. Men var jag själv befinner mig någonstans är väldigt oklart.

Fångad, är det det jag är?"



Skrivet i stundens hetta förstås, men det var skönt att formulera sina diffusa tankar när de för en gångs skull klarnade en aning. Min tro på kyrkan sviktar helt klart. Men Gud, han finns nog trots allt.
Trots allt...

Ikväll ska jag laga risotto och sedan får vi se vad som händer. Har haft sex timmar föreläsning om de mer intimare regionerna av kroppen idag, och man blir ganska slut i huvudet efteråt. Dessutom blir man ganska nojig när de pratar om bröstcancer och sådant. Det är så knäppt, för alla riskfaktorer går liksom emot varandra. Ett exempel är p-piller som gör att man får lättare att få cancer i livmodern, samtidigt som det minskar risken för bröstcancer... Och så vidare, och så vidare. Om man vill vara säker på att inte få bröstcancer skulle man i alla fall föda barn innan man var 20 (!). Då var risken minimal.
Attans att man inte gjorde det alltså ;)









Kommentarer
Postat av: johanna

Låter härligt! Gillar din blogg. Mvh


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback