Hej! Nu var det ett tag sedan jag skrev här känns det som, så det är väl dags nu! Jag minns inte riktigt allt vad jag har gjort så jag börjar nog med helgen. I fredags var jag och simmade med Emil, 1,5 km faktiskt, så vi var riktigt duktiga... Man känner inte hur trött man blir förrän man stiger upp, det är läskigt hur yr man blir. Men annars är det roligt att simma tycker jag. Tiden går fort liksom. Längd efter längd, jag ska ta mig fram, jag har ett mål. På kvällen var vi på studentspexet som var roligt. Tack Emil, för att du tog med mig dit. Både naturskämt, dåliga ordskämt och estetskämt så jag trivdes som fisken i vattnet (hehe). "Tjänaren" var skönast :D. Efteråt gick vi till kyrkan, men det var i princip helt dött så vi drog till ett café där i alla fall alla grabbar hängde, och snackade lite med dem. Det var kul. Vi pratade om sommarjobb på Löttorp bland annat, och jag skickade in min ansökan igår. Åh, jag hoppas verkligen att jag får jobb där. Det skulle vara så grymt kul (och bra för ekonomin) att tillbringa en stor del av sommaren där... Det känns lite hopplöst på ett sätt i och med att jag inte är 18 och kanske inte har världens bästa arbetserfarenheter. Men för i hela friden, jag ogillar starkt den där paradoxen skaffa-dig-erfarenhet-innan-du-kommer-och-söker-jobb-ditt-svin, för hur ska man lyckas med det om man aldrig får något jobb? Hursomhelst. Jag får be över det och sedan får vi se :D. Gud samordnar nog allt till det bästa.

I lördags var jag hemma och pluggade en del av dagen, och på kvällen var jag hos Anna Söderquist som fyllde 17. Det var mycket trevligt, trots att vissa inte kunde sluta i tid när det gällde kvinnopissoarer och knarkande församlingsmedlemmar (en allt för lång tids allvarsprat var orsaken till detta överslag), hehe :). Och på vägen hem hade vi räknat lite fel, så vi blev 9 pers i en bil (fast det var en stor bil, så vi var bara 2 för många). Vi kom dock alla hem säkert och tryggt för att nanna kudden och sådant... I söndags möblerade jag om mitt rum! Riktigt roligt faktiskt. Jag städade igenom i princip alla mina lådor och garderober slängde ut tonvis med papper, skräp och så vidare. Och nu står sängen åt fel håll, så varje morgon ägnar jag en minut åt att ligga och krafsa i väggen för att stänga av väckarklockan som numera finns på min högra sida och inte den vänstra. Dessutom har jag fått en jättestor väggyta på ett ställe som jag tänkte fylla ut med lite snygga bandaffischer... Det skulle vara jätteschysst om man kunde få tag på en jättegammal turnéaffisch. Men men, det kanske inte är så troligt. Sedan började den nya veckan igen och skolan var lika stressig som vanligt. Så igår klarade jag av ännu ett dödens fysik B-prov och idag franska-uppsats som blev ganska flummig och antagligen grammatiskt inkorrekt i överlag, men förhoppningsvis gjorde jag inte bort mig totalt i alla fall. I måndags gick jag en promenad med Amanda, det var kul. Jag har saknat henne! Det är inte klokt vad mycket saker det händer hela tiden... Hihi. Vi träffade Jenny och Danne på vägen och började prata, så vi höll nästan på att bli någon slags isstoder där ute i den bitande februarikylan.

Och igår var det alla hjärtans dag, den dag som jag inte brukar tycka om. Jag tycker mest att det är pinsamt när elevrådet kommer till klassrummet och ska dela ut rosor. Det blir så konstig stämning, alla är så töntigt förväntansfulla. Hehe, nu lät jag hemskt cynisk. Men det är nog mest rosutdelningen jag är emot. På kvällen kom Emil till mig, jag hade lagat middag till honom. Det gick bra, mysigt och gott :D. Och så spelade vi en hel del musik också. Dagen som har varit idag har väl varit okej. Vi har labbat med svavelsyra som man ej bör få på sig, till en början är den totalt harmlös men allteftersom vattnet avdunstar från huden/textilien/var den nu har hamnat så ökar koncentrationen och plötsligt kan denna syra börja fräta. Äger man nu denna kunskap blir man fruktansvärt paranoid och går och sköljer av händer och fingrar varannan sekund vilket gör att labbens tid ökas till det dubbla. Särskilt eftersom vi samtidigt hade en massa vatten och blaskade med, så är det svårt att avgöra vad som är vad och man tvättar sig då extremt mycket varje gång man får något fuktigt på handen, bara för att vara på den säkra sidan. Det gick i alla fall bra. Efter skolan åkte jag hem, för att ett par timmar senare spontant besöka min pojkvän. Han är så bra! Jag är stolt över honom. Och nu sitter jag här och tänkte strax gå och lägga mig och läsa lite hamlet innan jag somnar.

Åh, jag har fått mina skivor nu förresten!
Pink Floyd - Dark Side Of The Moon (30th Anniversary Edition, Superaudio)
Depeche Mode - A Broken Frame
Bloc Party - Silent Alarm (Ltd + DVD)
Så bra alltså! Jag är nöjd.

I morgon väntar friluftsdag... Det var egentligen meningen att jag skulle åka pulka, men eftersom Anna har ont i knät, Carro är sjuk och Matilda har bihåleinflammation och tänkte skolka så bytte jag aktivitet (det är inte så väldigt underhållande att åka alldeles ensam, haha). Morgondagens motion blir alltså tipspromenad runt Stångån med Hannes och Anna. Det tar minst tid, så kan jag ägna mig åt annat resten av dagen. Skönt. 

Om tre dagar är det Kittelfjäll som gäller! Fy vad roligt det ska bli. 

Hej. I fredags var jag på SIBA och klagade lite på min iPod, men de sa bara att jag skulle ringa något nummer som stod på kvittot så det var helt meningslöst att jag släpade mig ut dit. Hur som helst, jag var inne på stadium när jag väntade på att Emil och Ingvar skulle komma tillbaka från sin lilla "övningskörningstur" (som visade sig vara en shoppingtur, såg jag i hans blogg senare :D), och hittade en tröja som var på rea och som jag dessutom fick 150 kronors rabatt på pga en nästan osynlig fläck. Bra jobbat. Sedan åkte jag till Norrköping med Matblo, Carrodutten och Quarnis på kvällen, på festivalen. Det var roligt, fast mina tår fick ont efter ett tag eftersom alla var så övertända på slagsmålsklubben och stampade på mina fötter hela tiden. Jag fick en massa dreads i ansiktet, det var ungefär 800 grader varmt (du kan lita på mig, du kan lita på mig) och det var en massa jobbiga folk där. Hehe. Den-där-killen-i-SMK-med-krullet kommenterade att detta nog var den första konsert de någonsin hade haft med stagedive, vilket inte var speciellt clever att säga, med tanke på att alla blev som galna och började stagediva lite här och där. Och jag fick förstås en rakt på mig. Suck. Men det gick bra. Resten av kvälen var lite skum, det var mycket konstiga och mer eller mindre usla band/artister. Jag tröttnade ganska fort. Men det var värt i alla fall, en rolig grej.

I lördags firade jag och Emil ett år! Jag fick en jättefin middag med kroketter och schnitzel (stavas det så?) och guavajuice :). Sedan tittade vi på en grymt skön film, Napoleon Dynamite, som jag varmt rekommenderar. Så rolig kille, så rolig film. Sedan hade vi i och för sig glömt bort att ställa in det som var kvar av efterrätten vilket resulterade i ett stort fat smält daimtårta/glass... Efter en halvtimme i frysen såg det ut som något slags platt bröd. På kvällen var vi på 21.21 oh Marcus Ardenfors predikade, vilket var väldigt bra, men han talade i så mycket bilder hela tiden att jag kan tänka mig att folk som var nya gick vilse i alla liknelser och metaforer (jag gjorde nästan det... hihi).

Och så kom gårdagen, jag var hemma och sydde och pluggade lite. Tittade på narnia och tyckte att den var ganska mesig. Vid 18-tiden kom Ida och Stina och vi hade liten cellgrupp. Det var bra tyckte jag.
Vi pratade lite grann om överlåtenhet, bland annat.
Jag försöker att ta mig igenom "kan man vara kristen?" av C S Lewis, och den är riktigt bra... Det är bara det att man måste vara så klar i huvudet när man läser den (vilket jag inte så ofta är när jag är hemma och sådär hehe - energin går till annat).
"Kristus säger: ge mig allt. Jag vill inte ha lite av er tid, lite av era pengar och lite av ert arbete. Jag vill ha er själva. Jag har inte kommit för att plåga ert naturliga jag utan för att döda det"
...
"Det fruktansvärda, det nästan omöjliga är att överlämna hela ens jag - alla önskningar och försiktighetsmått till Kristus"
...
"Det är därför det kristna livets verkliga problem kommer där man vanligen inte väntar det. Det kommer i samma ögonblick som du vaknar upp varje morgon. Alla dina önskningar och förhoppningar för dagen kastar sig över dig som vilda djur. Och din första uppgift varje morgon består helt enkelt i att skjuta dem i bakgrunden - och lyssna till den där andra rösten. Och på samma sätt hela dagen igenom"

Kristendom innebär överlåtenhet. Nej, förlåt mig för min formulering. Kristendom ÄR överlåtenhet. Jag tror att jag är dålig på att inse det. Jag tror så mycket att det handlar om annat, alla attribut - särskilt tid. Att om jag ger tillräckligt mycket tid till Gud, ja då kommer det att hända en massa saker och det är det min tro handlar om. Eller? På ett sätt missar man ofta målet på grund av de mest självklara saker. Summa summarum, det är väl inte så konstigt att det är en kamp att vara kristen? När det man lever för är att ge upp alla sina naturliga behov och begär? Det tar emot, varje dag, hela tiden. Jag klarar det aldrig.

Inte ensam...

Hej. I fredags var jag på SIBA och klagade lite på min iPod, men de sa bara att jag skulle ringa något nummer som stod på kvittot så det var helt meningslöst att jag släpade mig ut dit. Hur som helst, jag var inne på stadium när jag väntade på att Emil och Ingvar skulle komma tillbaka från sin lilla "övningskörningstur" (som visade sig vara en shoppingtur, såg jag i hans blogg senare :D), och hittade en tröja som var på rea och som jag dessutom fick 150 kronors rabatt på pga en nästan osynlig fläck. Bra jobbat. Sedan åkte jag till Norrköping med Matblo, Carrodutten och Quarnis på kvällen, på festivalen. Det var roligt, fast mina tår fick ont efter ett tag eftersom alla var så övertända på slagsmålsklubben och stampade på mina fötter hela tiden. Jag fick en massa dreads i ansiktet, det var ungefär 800 grader varmt (du kan lita på mig, du kan lita på mig) och det var en massa jobbiga folk där. Hehe. Den-där-killen-i-SMK-med-krullet kommenterade att detta nog var den första konsert de någonsin hade haft med stagedive, vilket inte var speciellt clever att säga, med tanke på att alla blev som galna och började stagediva lite här och där. Och jag fick förstås en rakt på mig. Suck. Men det gick bra. Resten av kvälen var lite skum, det var mycket konstiga och mer eller mindre usla band/artister. Jag tröttnade ganska fort. Men det var värt i alla fall, en rolig grej.

I lördags firade jag och Emil ett år! Jag fick en jättefin middag med kroketter och schnitzel (stavas det så?) och guavajuice :). Sedan tittade vi på en grymt skön film, Napoleon Dynamite, som jag varmt rekommenderar. Så rolig kille, så rolig film. Sedan hade vi i och för sig glömt bort att ställa in det som var kvar av efterrätten vilket resulterade i ett stort fat smält daimtårta/glass... Efter en halvtimme i frysen såg det ut som något slags platt bröd. På kvällen var vi på 21.21 oh Marcus Ardenfors predikade, vilket var väldigt bra, men han talade i så mycket bilder hela tiden att jag kan tänka mig att folk som var nya gick vilse i alla liknelser och metaforer (jag gjorde nästan det... hihi).

Och så kom gårdagen, jag var hemma och sydde och pluggade lite. Tittade på narnia och tyckte att den var ganska mesig. Vid 18-tiden kom Ida och Stina och vi hade liten cellgrupp. Det var bra tyckte jag.
Vi pratade lite grann om överlåtenhet, bland annat.
Jag försöker att ta mig igenom "kan man vara kristen?" av C S Lewis, och den är riktigt bra... Det är bara det att man måste vara så klar i huvudet när man läser den (vilket jag inte så ofta är när jag är hemma och sådär hehe - energin går till annat).
"Kristus säger: ge mig allt. Jag vill inte ha lite av er tid, lite av era pengar och lite av ert arbete. Jag vill ha er själva. Jag har inte kommit för att plåga ert naturliga jag utan för att döda det"
...
"Det fruktansvärda, det nästan omöjliga är att överlämna hela ens jag - alla önskningar och försiktighetsmått till Kristus"
...
"Det är därför det kristna livets verkliga problem kommer där man vanligen inte väntar det. Det kommer i samma ögonblick som du vaknar upp varje morgon. Alla dina önskningar och förhoppningar för dagen kastar sig över dig som vilda djur. Och din första uppgift varje morgon består helt enkelt i att skjuta dem i bakgrunden - och lyssna till den där andra rösten. Och på samma sätt hela dagen igenom"

Kristendom innebär överlåtenhet. Nej, förlåt mig för min formulering. Kristendom ÄR överlåtenhet. Jag tror att jag är dålig på att inse det. Jag tror så mycket att det handlar om annat, alla attribut - särskilt tid. Att om jag ger tillräckligt mycket tid till Gud, ja då kommer det att hända en massa saker och det är det min tro handlar om. Eller? På ett sätt missar man ofta målet på grund av de mest självklara saker. Summa summarum, det är väl inte så konstigt att det är en kamp att vara kristen? När det man lever för är att ge upp alla sina naturliga behov och begär? Det tar emot, varje dag, hela tiden. Jag klarar det aldrig.

Inte ensam...

Nu har jag skaffat en ganska kvinnlig design! Jag är nöjd!!!