Väntar på att Erik ska ringa... Just nu vet jag inte vad som händer med den här kvällen. Antagligen (och förhoppningsvis) blir det fest hos Johan Palmcrantz, all invited.


Jo. Det blev det.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Igår när jag skulle cykla från Fabian skjutsade jag Sofia en bit och det var glashalt ute... Det hade regnat på dagen och eftersom det är så svinigt kallt häruppe så hade det blivit underkylt. I inte speciellt hög hastighet (tack och lov) försökte jag göra en ödesdiger sväng som resulterade i ett hårt fall och jag fick smaka asfalt. Fick några skrapsår på fötterna och slog i ena underarment, närmare bestämt det ben som kallas ulna, eller armbågsbenet på gammal hederlig arbetarsvenska. Det var inte så skönt. Vi var på musikal igår också, svart som synden. Den var helt okej, det var en satir på religionens byråkrati och handlade om frikyrkan. Ganska rolig på sina ställen faktiskt. 
Nu har jag inte mer tid att beskriva min relativt händelsefattiga levnadsberättelse. 
Don't Save Us From the Flames.
 

Idag har jag varit på stan och handlat flyttkartonger. Jag konstaterade att Clas Ohlson hade väldigt konstiga format på sina lådor, och jag var dessutom tvungen att köpa ett helt fempack. Men det kanske går åt, vem vet? Nu är det nästan bara en vecka tills mamma och pappa och antagligen Elias kommer hit. Ser fram emot det grymt mycket. Bara för det så var jag duktig och stökade runt hela eftermiddagen, sorterade lite kläder, spacklade igen hål i väggarna och sådant. Man hinner ju inte göra allt på en gång, så då är det lika bra att göra lite i taget och börja tidigt.

Det var meningen att det skulle bli cellgrupp här ikväll också, jag hade bakat en stor mazarinkaka till och med... Stressade som en tok för att få mitt rum att se drägligt ut efter eftermiddagens packningsstrapatser, fräscha till mig samt förbereda några låtar på gitarr. Det var fåfängt eftersom inte en enda person dök upp. Då blev jag lite nere. Det kändes bara så segt när jag hade fixat och donat så mycket. David föreslog att han och jag skulle ta en fika på stan, men jag orkade inte ta mig någonstans alls, luften gick ur mig totalt. Nu försöker jag läsa lite om blodkoagulation eftersom vi har dugga på torsdag, men min hjärna svävar ständigt iväg åt andra håll. Att försöka koncentrera sig på hemostasfaktorer är rena sömnmedlet, bättre än rohypnol, jag lovar! Kanske ska jag istället ge mig på gardinstängerna så att jag får någonting gjort.

Jag har klippt av mig håret också! I fredags rök kalufsen och ersattes med en väldigt kort variant. Ibland ser jag ut som en pojke, ibland som en tant. Men jag gillar't för det mesta. Looken jag var ute efter var att ha någon sorts mods/60-talskänsla. Jag och Erik skojade om att när vi pussades och han kände på min nacke så var han samtidigt tvungen att ta mig på bröstet och säga: "jag är inte bög!!!". 
Lite skumma kommentarer har jag fått också... En icke namngiven person i min klass sa att jag var mycket snyggare i håret nu, än när jag hade min 80-talsfrisyr. Jag har då aldrig tänkt på att mitt hår skulle uppfattas som så, även om jag inte har något direkt emot 80-talet. Men det kanske bara var jag som undgick att slås av den tanken?

... Och man måste bara älska Freddie Wadlings gamla band Cortex. Uhuhuhhh Mayhem Troopers. For life.