Tentan gick okej, men efteråt var jag så uppe i varv att jag hade svårt att slappna av. Cyklade ned på stan och köpte en basker, en vinöppnare, en blus och några LP-skivor (varav den ena var en signerad ABBA-skiva för fem kronor, haha!). När jag kom hem var jag trots allt alldeles uttröttad. Problemet är att jag ännu inte återhämtat mig från den där tröttheten. Har sovit dåligt och då hjälper det inte direkt att man går och lägger sig tidigt i alla fall. Och man blir ju inte precis uppiggad av att sitta i en föreläsningssal hela dagarna och lyssna på vilka molekyler som styr bakteriens metabolism. Blablablabblablaaaaaa. Har haft lite panik de senaste dagarna över att jag har blivit ansvarig för lovsångsarbetet också, eftersom det är katastrof och inget fungerar överhuvudtaget. Vet inte ens om det blir någon lovsång på fredag. What to do, what to do? Jag har redan spelat två fredagar i rad, och jag pallar typ inte att göra det en gång till efter dessa två krävande tentor, och min arma kropp som aldrig tycks få vila. Det är knäppt.

En kväll som denna längtar jag hem, eller till södra Sverige åtminstone.
Igår när jag cyklade hem från skolan vid kvart över tre var himlen alldeles klar och kornblå med en gigantisk och lysande måne (jag vet att den bara reflekterar, men den lyste väldigt starkt ändå). Vackert, men samtidigt lite deppigt. Jag har nog aldrig varit riktigt tillfreds med november, har nog till och med skrivit en dikt en gång för länge sedan om hur denna ruggiga månad skulle dö utan att ha varit älskad av någon, typ. Samma känsla infinner sig fortfarande trots att jag nog inte skulle formulera mig på det sättet idag... Försöker mest glömma det och leva mitt liv. Det går ju rätt så bra, nästan halva månaden har passerat och jag har knappt tänkt på det förrän nu.

Just nu läser jag Martina Lowdens bok "Allt". Jag gillar den, trots att den är lite konstig. Liksom hon tycker jag mycket om ordlekar och hennes uppfinningsrikedom är inspirerande. Kul med en sådan ovanlig dagboksstruktur dessutom.

Ska ringa min lilla mamma nu. Hejdå.

Anledningen till min frånvaro den senaste tiden har varken berott på nonchalans eller stress, utan på att jag faktiskt inte har haft något internet till mitt förfogande. Hör och häpna. Det har inte varit lätt vill jag lova, men nu för en liten stund sedan så hjälpte pappa mig med de tekniska detaljerna och vips var jag ute i cyberrymden igen. Uppkopplad mot världen. Just nu sitter jag vid det kombinerade köks- och skrivbordet (som för närvarande är fullt av allehanda papper) och pluggar inför den stora tentan på måndag. Känns stundom väldigt segt. Nästan hela tiden.
I alla fall, så har jag ju flyttat nu, mamma, pappa och Elias var uppe förra helgen och hjälpte mig. Det var jättekul och jag trivs så himla bra med att vara här hemma och hänga. Det var kul att de fick träffa Erik också, som jag lyckades få över på söndagsmiddag, trots att han var bakis.
Imorgon ska jag som gengäld träffa hans mamma som är och hälsar på honom just nu. Fast jag är inte bakis i alla fall.

Ska till Erik och plugga med honom nu.
Men först, en rolig sak som jag fått lära mig nyligen: Från början kan man inte se om fostret är en tjej eller en kille, för det som ska bli könsorganen är precis likadana. Sedan sker utvecklingen i olika riktning så att det som blir pungen på killen blir yttre blygdläpparna på tjejen, snoppen på killen blir de inre blygdläpparna på tjejen och ollonet blir klitoris,  ja ni fattar grejen. Det är rätt coolt ändå, att det är precis samma sak, men sedan blir så olika.