Igår var det stor fest hemma hos oss. Det blev ganska lagom med folk till sist, och roligt var det också, ända tills jag plötsligt började må dåligt. Segt. Anton med kompisar drog till x3me på någon klubb som skulle vara där, och resten till teatercaféet. Jag skulle också ha följt med, men jag pallade inte att ta mig någon annanstans än till sängen. Erik tog hand om mig i alla fall, han är bra. Och idag steg man upp ur sängen vid tre... Ska och fika med Victoria om ett tag, för jag har gett upp alla tankar på att göra detta till en nyttig dag. Egentligen skulle vi ha spelat beachvolley kl 12, men jag tror inte att jag på allvar trodde att jag verkligen skulle gå upp tills dess. Istället hade jag en väldigt mysig och soft förmiddag med mycket musik och prat om bl.a. göteborgskravallerna, classic albums, artistödmjukhet, sällskapsspel och andra viktiga saker här i livet. Bästa timmarna den här dagen, helt klart.

Woho, fick precis sms om att fika-tiden blivit tillbakaskjuten litegrann, så nu måste jag gå och fräscha till mig innan jag far iväg på min cykel.

maquillage, c'est camouflage

Dizzy darkness covered in glossy paper
and city lights, wet and cold and noone's feeling free tonight
Just want to hold someone tight
To be saved from the shape of saints outside
So once again, feet are clattering in the stairs
I'm glad for today
so many doors are open but I want to stay inside of this rose
But yet I haven't seen if it's avaliable or if it's closed

Now all that's left is your body signature
Glittering in the air
Trying to convince me that you've been there
But now that I'm aware
I just don't trust my senses anymore
I want to tell the people carrying your face to quit their game
But I am too shy so I pretend to behave
Everything is okay,
storms are blown away
Though this time of year
the world does not need another indiffenrentado
I could be your desperado
oh, aren't we lost
oh aren't we lost inside these blankets

You're afraid of scars, aren't we all?
I am sorry, I guess I wanted you too much