MItt sportlov har varit bra. Jag har varit i Kittelfjäll nästan hela veckan och åkt bräda, hängt med en bunt roliga människor, varit på jättebra samlingar med mera... Men jag tror att jag tar det från början. Bussresan skulle ta 16 timmar. Observera skulle ta. Jag satt bredvid Matilda som var sjuk och jag fruktade maginfluensan, men slappnade av allt mer. Ungefär halv 5 på morgonen när jag och de resterande deltagarna satt och småslumrade i bussen med kondensen droppandes lite här och var, hörde plötsligt ett konstigt ljud följt av att det inte kändes riktigt rätt. Jag tänkte att nu dör jag, bara för att mitt dumma bälte inte fungerade... Bye bye världen. Så stod vi still, och det lutade lite. Jag levde. Och det var inte heller någon annan som var skadad. Bussen hade kört av vägen och rakt ner i en bäck. Vattnet flödade rikligt in till en nivå ungefär upp till ratten. Lyckligtvis fanns det i alla fall möjlighet att gå ut, eftersom bärgningen allt som allt tog 3-4 timmar (det är långa avstånd i Norrland...). Vi kom fram lite efter lunch utan vidare missöden och missade en stor del av den dagens åkning. Men whatever. Det är inte alla som har varit med om en busskrasch så där på morgonkvisten ;). Dagen därpå var det finfint väder och vi åkte hela dagen. Ganska så nice . Och veckan flöt på. Jag spelade lite lovsång ett par kvällar på frivillig bön, vi hade fantastiska samlingar och jag känner verkligen att jag har fått ut något av veckan även på det andliga planet. Mycket saker som man har sett ur en annan vinkel och så där. Sara skadade sig i ett tidigt skede av veckan, den stackaren. Hon verkar förföljas av olyckor på vinterläger. Föregående år som hon varit med har hon också drabbats... Hursomhelst. Hon kunde titta på OS i alla fall. Och det var ganska många som var inomhus i slutet av veckan på grund av att vädret inte var så jättebra. Det blåste massor, och dagen därpå började det töa och vara 5 plusgrader. Jord och sten i backen = inte så kul. Jag lärde mig i alla fall att hoppa! Känner mig mycket stolt, även om jag fick mina smällar, inte minst när jag körde i alldeles för hög hastighet (fartblind!) som resulterade i ett hårt fall. Iaoch. På kvällarna badade vi i utomhuskar och körde bob (typ snowracer) ner för backen vilket för övrigt var helt livsfarligt. Hängde med de andra lägrena en kväll också och körde lite karaoke, fast det var inte världens bästa. Erik gjorde i alla fall en hc-variant av I will survive :).  Vad mer? Jo Anna tappade bort sin bräda, den blåste ner för backen när hon var vid toppstugan och fikade. De var ett helt gäng som letade jättemycket, hon frågade överallt efter den, utom i skiduthyrningen där den förstås hade stått nästan hela veckan, haha. Hon fick tillbaks den till slut i alla fall. Lägret inkluderade även spex och grejer, det var schysst. Carl blev insmord med raklödder och dansade en otroligt snygg pek-långfingerdans (haha) och Stina var utklädd i en stadium pjäxväska och ett snowboardfodral, även det från stadium. Det var så fult. Och Ida är så otroligt skön, värsta skådespelartalangen. Det var svårt att hålla sig för skratt. Det var många som sa att det var jättebra, så det var kul. Men allt det där tar förstås slut, och vi åkte hem på fredagen. Stannade till för att kolla på hockey, men skippade däremot att ta oss en visit ner i diket denna gång. Helskinnade kom vi hem vid 7-tiden följande morgon. Mycket skönt att komma hem och sova i sin egen säng ett tag. På eftermiddagen åkte jag till Emil och sedan drog vi på lite fest hos Brännis.

Åh, jag har saknat Emil mycket under veckan! Jag är beroende av honom :). Så nu måste jag ta igen rekommenderat dagligt intag, hehe. Jag ska med till hans jobb ikväll och titta lite grann.

Och jag är i stort behov av pengar! Gaaah, det är så mycket kläder man skulle vilja köpa om man bara hade resurserna. Men jag får väl nöja mig med det jag har. Det blir röda jeans på torsdag i alla fall. Och så var det med den månaden...

Segt att sitta här i skolan igen. Om tio minuter har jag fysik i två timmar. Inte så roligt. Det är bara att drömma sig tillbaks till Kittelfjäll eller längta sig fram till påsklovet, så kanske det går lättare.

Bye bye

Ps. Jag är klar med sångtexten till dracula-låten! Great. Jag är nöjd. Ref:
The fight between the life I lived and how 'm livin
the papers with my seal rejected by the throne
Unworthy of empathy but nevertheless forgiven
And I am screaming out: Tartuffe, leave me alone