Jag vill ha någon nära mig. Någon som vågar ge sig hän och dela sina drömmar, rädslor, funderingar och hemligheter. Jag vill ha någon som är avundsjuk när jag är någon annanstans. Jag vill ha någon som måste vända om en extra gång, bara för att få kyssa mig farväl igen. Jag vill ha någon att ligga sked med och så vill ha en pulserande arteria carotis externa att titta på i disigt ljus. Jag vill ha exklusivitet, och intimitet, men också frihet och trygghet, om det inte är alltför motsägelsefullt. Jag vill ha telefonsamtal och promenader på mer eller mindre konstiga tider. Jag vill ha ord och subtila gester. Jag vill ha någon som är stolt. Jag vill ha någon som jag kan göra lycklig och som vill göra mig lycklig. Jag vill ha någon som påminner mig om den jag vill vara men samtidigt någon som vill ha den jag är och inte den jag skulle kunna vara. Jag vill ha någon som uppskattar allt det där jag själv är för blind för att se.

Jag vill ha mer än bara "trevligt".

Kanske är det för mycket begärt?