Huja! Nu är det höst och jag har avverkat min första skolvecka. Det har inte varit någon mjukstart direkt, och hjärtfysiologin vi har att lära oss är inte att leka med... Dock så har jag hört att njuren ska vara totalt omöjlig att förstå, så då vet jag vad jag har att vänta mig... Och är nöjd med mitt hjärta. Sitter nu i mitt rum utan tröja och lyssnar på Conor Obersts soloskiva som är supermysig och är lite lagom seg. Igår var jag på stan med Sofia, Madde, Carro, Olga och Victoria och alla shoppade galet mycket. Men det var roligt. Och på kvällen åt vi lite middag och drog till rex eftersom de har ändrat åldersgränsen så att det är 20 på lördagar istället för 24. Jag hade inte förväntat mig alltför mycket, och det var ungefär som jag hade tänkt mig, dvs som Corona, men att folk var aningen äldre. I källaren hade de ett schlagerdansgolv, men med jämna mellanrum spelade de en del helt okej låtar, som "Take On Me" och "Walking on Sunshine"... Då slogs jag av den dumma tanken att dessa dj:ande killar inte var helt blåsta och bad dem spela "Come On Eileen", vilken de inte ens kände till!!! Va? Hur kan man inte veta vilken det är?
 Åkte nattbussen hem vilket är världens sämsta grej eftersom det kostar 40 spänn och därmed är billigare att dela taxi. Jag hade tänkt att jag skulle förbi Stipendiegränd 14E där dörren påstods vara uppställd, men någon hade stängt dörren så jag kom inte in och ingen svarade i telefon. Det blev bara att cykla hem i bitterkylan (men som tur var hade jag kommit ihåg att ta med mig vantar! Yesss!) och stupa i säng. Skönt.

Idag har jag inga planer förutom att spela beachvolleyboll vid tre, men jag är inte riktigt säker på att jag klarar av det för jag skar mig i tummen igår när jag gjorde klyftpotatis.

Har inte så mycket att skriva annars. Längtar hem lite, tänker på att jag återigen skulle vilja sitta i soffan med mamma och pappa och titta på den där Bruce Springsteen-konsterten och därefter OS-finalen i stavhopp och vara på bra humör och skämta hela tiden. Som vi gjorde då. 
Frihet är dock skönt. Amen för det. 

Den hetta som utan dess like har spridit sig som en löpeld över landet till både lusta och förtret är fortfarande kvar. Det är åskväder på gång, förr eller senare. Jag ska strax gå och lägga mig, eftersom jag är dödstrött efter helgens alla bravader, men tänkte passa på att skriva ned några korta tankar dessförinnan.

Göteborg var som sagt toppen, nu känns det som om det var ett år sedan snarare än en vecka. Men människans perspektiv på tiden är förstås inte särskilt tillförlitligt. Enligt kalendern var det en dryg vecka sedan jag kom tillbaka till Östergötland igen. Första helgen tillbringades tillsammans med tjejerna från Umeå. Jättekul att träffa dem igen! Första kvällen gjorde även Lina oss äran att  närvara och vi tog oss ned på stan för att äta. Dagen därpå gick vi på stan, grillade och festade. Kvällens uteställe blev push, som var lite bratigt, men ganska nice ändå (trots de hutlösa priserna!)... Och det var faktiskt hyfsat bra musik också om jag minns rätt, för att vara sådan typ av klubbmusik alltså. Efteråt hamnade vi på någon skum efterfest i Frölunda och när jag konstaterat att personerna vi var hos inte verkade speciellt intressanta somnade jag i soffan, och senare i någons säng, tillsammans med Sofia. Madde och Victoria var de trevliga i sällskapet. Victoria tappade bort sin mobil också. Det var tråkigt. I alla fall, vid sjutiden återvände fyra slitna tjejer till Toltorpsdalen och sov ett tag. Och så vips, så var det dags för alla att åka hem igen. Utom jag. Jag bodde resten av veckan ömsom hos Erik, ömsom på Näset hos mina kusiner. Jag hann träffa Emil, Brännarn, en massa släkt och så Erik såklart. Det var med andra ord en även fortsättningsvis händelserik vecka som avslutades på Pusterviksbaren på lördagskvällen.  Och på söndagen åkte jag swebus till lilla Linghem för att jobba.

Nu har en jobbvecka gått och det känns skönt, bara två kvar. Den här helgen var också full med aktiviteter. Efter jobbet åt jag på max med Anna och Carro, för att uppleva gamla goda fergas-tider från förra sommaren. Efter att ha sovit i solen på gräsmattan ett tag så åkte jag in till stan för att sitta på 55an och ta en öl med Anna, Carro, Lina och Matilda. Gott och trevligt, och det är alltid lika roligt när det går förbi en massa folk som man mer eller mindre känner och som stannar till för att prata lite. På lördagen åkte jag ut till Jennys land i Hamra... Det var helt underbart att ligga på klipporna och sola tillsammans med ett gäng folk som så småningom skulle öka i antal inför kvällens fest med grillning och övernattning. Väldigt kul med lite annorlunda tillställningar sådär. Jag kände inte jättemånga där, men många ansikten och namn var mig ändå bekanta och stämningen var schysst så det blev en riktigt lyckad fest. Jag var sedan kvar hela söndagen också, eftersom vädret var så fantastiskt och det var skönt att kunna gå ner och doppa sig när man ville. Jag och Jenny låg och paddlade på stora vindsurfinbrädor (fast utan seglet då) och det var verkligen en dag att njuta av.

... Och så måste jag ju bara säga att jag drömde en mardröm inatt. Det senaste året drömmer jag bara mardrömmar om en enda sak - nämligen att jag ska missa tåg/buss/flyg eller något annat viktigt transportmedel att passa. Ofta handlar det också om verkliga resor som faktiskt redan är utförda och som gick bra. Den här gången var det resan Umeå-Linghem inför sommaruppehålelt som behandlades. Det är sjukt jobbigt att drömma sådana drömmar, för man blir så stressad och frustrerad och villrådig. Det finns liksom inte som alternativ i drömmen att det går fler tåg, nej det finns bara ett och det har jag missat. jag undrar vad dessa drömmar vill säga mig egentligen?

Sist jag skrev var det mitt i mörka vintern och det kändes ibland tröstlöst, som om våren aldrig skulle komma. Men när den väl gjorde det så kom det med besked. Galet snabbt gick den här terminen, för att inte säga hela det här året. Jag har hunnit med att vara i London över påsk och hälsa på Carro, Anna och Anna, skrivit en bamsetenta (som jag klarade, yessssss), haft besök av både Emil och Jenny, haft konsert samt mycket annat. Nu är det sommar och snart tangeras gränsen till sommarmånad nr 2 i ordningen. Mitt soliga sinne förskjuts dock i sank av att jag är grymt förkyld vilket leder till en hel del obehag. Något annat som inte är så skrattretande är att jobba, men idag började Erik i alla fall också på fergas vilket känns roligt (på tal om Erik... Jag kom på att jag känner 3 st Erik som bor i Umeå och vars efternamn slutar på -ström! Nästan lite creepy).

Idag har det varit en ganska onormal dag på jobbet, i den bemärkelsen att jag mest gjorde sådant jag inte brukar. Är extremt öm i min tumme nu, sedan jag suttit och tryckt in små plastpluppar i några fläkthjul som skulle skickas direkt till Tyskland. De kan behöva lite fläktar att trösta sig med så här dagen efter EM-finalförlusten. Att uträtta det arbete jag gjorde skulle kunna jämföras med att försöka skala en riktigt hårdnackad (eller rättare sagt hårdskalad) apelsin, men med den skillnaden att du inte bara ska skala en - utan 650. Smärtan var därmed ett faktum.

Efter utstämpling och ombyte åkte jag in till stan för att klippa mig. Det blev bra tyckte jag. Sedan råkade jag få syn på mig själv ur en annan vinkel när jag var inne på gina tricot och till min stora förskräckelse såg jag att frisören missuppfattat mina instruktioner, och tycktes ha rakat av allt hår precis bakom mitt vänstra öra, vilket inte var meningen. Jag såg inte klok ut. Panikslagen satte jag mig i bilen och körde med hjärtat i halsgropen hem med hisnande fart. Väl hemma fixade jag till vänstersidan med mammas nagelsax så att det faktiskt såg okej ut. Den rakade biten gick ju tyvärr inte att göra så mycket åt, det är synd att man inte kan klippa håret "åt andra hållet" ibland. Jag får tacka min lyckliga stjärna att mitt hår växer som ogräs och kommer att vara återställt inom kort. Resterande del av kvällen ska ägnas åt lite "ursäkta röran, vi bygger om" samt Vilhelm Moberg. Det är tanken i alla fall.

Dagens skiva: Pulp - Different Class

Igår var det stor fest hemma hos oss. Det blev ganska lagom med folk till sist, och roligt var det också, ända tills jag plötsligt började må dåligt. Segt. Anton med kompisar drog till x3me på någon klubb som skulle vara där, och resten till teatercaféet. Jag skulle också ha följt med, men jag pallade inte att ta mig någon annanstans än till sängen. Erik tog hand om mig i alla fall, han är bra. Och idag steg man upp ur sängen vid tre... Ska och fika med Victoria om ett tag, för jag har gett upp alla tankar på att göra detta till en nyttig dag. Egentligen skulle vi ha spelat beachvolley kl 12, men jag tror inte att jag på allvar trodde att jag verkligen skulle gå upp tills dess. Istället hade jag en väldigt mysig och soft förmiddag med mycket musik och prat om bl.a. göteborgskravallerna, classic albums, artistödmjukhet, sällskapsspel och andra viktiga saker här i livet. Bästa timmarna den här dagen, helt klart.

Woho, fick precis sms om att fika-tiden blivit tillbakaskjuten litegrann, så nu måste jag gå och fräscha till mig innan jag far iväg på min cykel.

maquillage, c'est camouflage

Dizzy darkness covered in glossy paper
and city lights, wet and cold and noone's feeling free tonight
Just want to hold someone tight
To be saved from the shape of saints outside
So once again, feet are clattering in the stairs
I'm glad for today
so many doors are open but I want to stay inside of this rose
But yet I haven't seen if it's avaliable or if it's closed

Now all that's left is your body signature
Glittering in the air
Trying to convince me that you've been there
But now that I'm aware
I just don't trust my senses anymore
I want to tell the people carrying your face to quit their game
But I am too shy so I pretend to behave
Everything is okay,
storms are blown away
Though this time of year
the world does not need another indiffenrentado
I could be your desperado
oh, aren't we lost
oh aren't we lost inside these blankets

You're afraid of scars, aren't we all?
I am sorry, I guess I wanted you too much

Av någon anledning har jag börjat skriva blogginlägg väldigt ofta på senaste tiden. Jag tror att det hänger ihop med att varje gång jag ska sätta mig och läsa anatomi så blir jag supersugen på att göra något helt annat.... som att publicera små anekdoter ur mitt anspråkslösa liv. Hade i alla fall väldigt trevligt igår på sittningen, satt bredvid Markus som är med i vår nollegrupp och upptäckte att han faktiskt är ännu trevligare än vad jag tänkt förut. För en gångs skull en lyckad bordsplacering alltså! Caroline var väldigt igång efter middagen och kunde inte sluta säga: "grupp treeeeeeeeee.... fy f*n vad bra" om och om och om igen! Ett och annat avslöjande fick jag också till min förvåning vetskap om. Denna värld är bra underlig ibland. På eftersläppet kom en hel del T3or, däribland David som jag pratade med och det gjorde mig glad... Konstaterade att läget kanske inte var så illa som jag hade trott, på kärleksfronten alltså. Jag kanske bara tolkade det hela fel, problemet ligger antagligen i en annan ände än vad jag uppfattade vid samtalet för två helger sedan. Det måste jag ta upp med en viss person vid ett lämpligt tillfälle. Ordentligt. Usch, vad jag är dålig på sådant! Efter ett tag tvingade sig Erik till Villan, även han, vilket jag tyckte var bra.

I morse skulle jag ha dissektion av hjärt-lungpaket från gris 8.15, som nämnt tidigare. Jag hade först tänkt att glida in efter lunch och hänga med "fel" halva av klassen, men jag visste inte riktigt hur seriöst organiserat det hela var och när jag sedan ändå vaknade halv nio och insåg att jag inte skulle somna om så tänkte jag att vad tusan... Jag kan ju lika gärna komma sent och sedan ha resten av dagen i behåll. En väldigt värd grej. Dissektionen tog bara en dryg timme och sedan åkte jag hem och sov lite till. Mmmmmmm...

Har hållit på att kolla skidresor också, men det går halvbra. Har inte hittat något perfekt än, men Jens stuga i Hemavan lät ju inte helt fel? Måste fråga om det där!

Nog om allt som har dött, du vet jag aldrig andas lätt och förstrött
Du vet att jag sover med hjälp av din puls

Det sitter i dig, mitt hjärta