Random tentaord poppar upp i mitt medvetande titt som tätt... Cyklinberoende kinas, Mad2, Bid, Bax, Bad, Bcl-2, cohesin, condensinder, nuclear lamina, aktinfilament, GTP-hydrolys, UDP-glukos, HMG-Coa, glukos 6-fosfat, hexosmonofosfatshunten, translokering, translokation, Barr Body, mismatch repair, MutS och MutL (nej förlåt, givetvis ska det ju vara MSH6, MSH2 och MLH1), metafas checkpoint, neuralröret, prochordalplattan, somiter, mesoderm, PIP3, angiogenes, MMPs och TIMPs..... Ja ordflödet kan fortsätta i all oändlighet om man så ville det.
Helt sjukt, jag tror att jag har lärt mig fler ord än vad jag skulle ha gjort om jag hade läst språk. Imorgon gäller det. Ska bli skönt att få skriva den dock, jag känner mig redo att göra mitt bästa för att få cellenkursen ut ur mitt liv. Erik och jag hade slutspurten hemma hos mig, det var riktigt bra. Fick repetera några små luckor. Jag var och hämtade mina nya böcker idag också. Skönt med lite fräscht material.

Längtar tills imorgon eftermiddag.... Förhoppningsvis... Lättnad
Och så ber jag till Gud att en viss person ska klara sin tenta, du förtjänar det verkligen.
Nog med skola.
Jag spelar in en hel del musik just nu, det är roligt. Den får ni höra någon gång!
Kärlek,
Er tillgivna
Olivia

Såg precis en internetannons om hemsidan parship.se, med sin slogan "vetenskaplig matchmaking".
Den fick mig att le, och samtidigt bli lite sorgsen inombords.
Det är ju verkligen det här som min låt Neo handlar om.

Som om allting vore vetenskap... Den moderna människans oändliga behov av logik och fakta som yttrar sig på även de löjligaste sätt, det gör mig trött. 

Min vän, kom då ihåg att en enda falsifiering kan störta teorier byggda på tusentals försök. Ingenting är ju egentligen definitivt. Och allra minst kärleken

Nu är jullovet slut och jag kastas tillbaka in i verkligheten som en trasdocka, redo för arkebusering. Dräpartentan smyger sig allt närmare med sin lie, men ack, jag har för avsikt att övervinna den. Cellenkursen ska UT ur mitt liv, en gång för alla :D. Anyway, den här dagen har varit den jobbigaste i mannaminne! Först har jag rest hela dagen med två gigantiska väskor plus en plågsamt tung ryggsäck, totalt ca 40 kg... Först med tåg till Stockholm central, sedan flygbussen till arlanda. Den var lite försenad så chauffören var jättestressad. Det hela resulterade i att jag fick resan gratis. Bussigt! Flyget var lite sent, så jag anlände till min nya adress, Istidsgatan 53, vid sextiden. Men  ingen vila för mig, jag har stökat omkring med alla mina saker hela kvällen fram tills nu. Det jag är mest förfärad över är hur fruktansvärt mycket kläder jag har! Och som jag inte ens använder! Det kanske skulle vara bra att ta en tur till myrorna någon dag och lämna lite saker... Fast jag har sådan separationsångest från mina kläder. Och vem vet liksom, om man vill ha dem igen. Eller ge dem till sina barn kanske. Jag vet hur sur jag blir på mamma över att hon har slängt massor med snygga kläder. Kläder ska ej konsumeras. De ska sparas. Jag tror dock att jag borde bli lite mer måttlig med mitt sparande, för snart får jag inte plats i garderoberna. Suck.

Jacke är dagens hjälte, jag ska få sova på en av hans resårmadrasser (han har två, en dubbelsäng) i några dagar istället för luftmadrass, tills mina möbler har kommit. Tack och bock.
Imorgon ska jag köpa ett måttband för jag är jättenyfiken på hur jag skulle kunna möblera rummet. Det blir nog lite knepigt, man måste utnyttja alla ytor maximalt för att inte övermöblera. På något sätt måste det gå.... Hmm.

Den senaste tiden har jag lyssnat ganska mycket på band med kvinnliga sångare (sångerskor). Ovanligt men roligt.
Helgens låtar:
Imogen Heap - Headlock
Feist - Sea Lion Woman
Maria Taylor - A Good Start (vilket i och för sig måste bli typ månadens låt eller något)
Depeche Mode - John the Revelator (bara för att videon på youtube med bush är så grymt rolig)
Bright Eyes - Four Winds
Och så en revival av death cab for cuties Soul Meets Body.

Nu ska jag snart sova, mmmm. Är dödstrött. Och imorgon väntar embryologin! Jippieeeee. Jag ser i alla fall fram emot att få träffa alla igen. Har saknat dem. Har saknat mitt liv här uppe. Min vardag.

Nu är det julafton, hipp hurra. Jag är hemma, sitter och pratar med lite folk på msn för en gångs skull, det händer ytterst sällan numera. Men har man lov så har man! Det har känts bra att komma hem till gamla linkan, även om jag vet att jag kommer att längta tillbaka till mitt liv i norr... Det är konstigt hur man vänjer sig!
Men jag slutar såklart inte njuta av allt som finns här heller, det är fantastiskt härligt att träffa alla nära och kära.
Jag mår i vilket fall som helst väldigt bra just nu. Tentaångesten har ännu inte infunnit sig och jag har ungefär allt jag kan önska mig (vilket äckligt käckt inlägg det här håller på att bli. Nu får jag nog snart skärpa mig).
Lilla världen gör sig dock ständigt påmind, det är ganska roande när man tänker på det.

Och jag har köpt en jacka till mig själv i julklapp, slagit in den och allt:
"God jul Olivia önskar kungen, tomten och jesusbarnet"

Ska snart gå och lägga mig, läsa skönlitteratur och drömma sött, om the graduate och rocky och den blå rosen på dörren.

Så lite som krävs för att rubba dynastin
Ett spetsat glas vin
lite nitroglycerin
En blick, ett enda ord
barn är barn och mord är mord
Hennes lockar dolda av rostig jord
Jag minns ceremonin

Ett liv präntat på papper
är allt jag har att ge dig

Jag mådde bra... Ända tills jag kom hem. Trots mycket att göra i skolan och en hals som varken kan prata, hosta eller sjunga och dessutom gör ont som bara den. Men sedan ringde mormor och då visade det sig att morfar har varit på sjukhuset i två dagar nu för att han har fått jättemycket försämrad syn och de vet inte vad det beror på. Kanske har han en tumör bakom ögat... De vet inte än, han ska skallröntgas på tisdag. Detta hemska faktum leder också till att mina föräldrar får avboka sin Rom-resa utan att få några pengar tillbaka. Jag blir så ledsen och arg och orolig, skulle bara vilja ordna upp allting.
Käre Gud.
Gör morfar frisk.

Usch. Jag är så himla ledsen och arg och besviken. Vi har haft konsert på Katedral ikväll. Först skulle jag spela trummor. Det gick bra. Sedan skulle jag spela riders on the storm med några andra, på elpiano. OCH DET GICK HELT ÅT SKOGEN. För en gångs skull, när jag har fått spela ett instrument som jag vet att jag är riktigt BRA på, när jag för en gångs skulle få köra en låt som jag TYCKER OM, och när repen har funkat jättebra, och så blir det bara skit av det. Mest på grund av att det var toner som fattades på det där idiotiska pianot. Det lät inte klokt, jag fick panik och kortade av solot hur mycket som helst. Jag som hade tagit ut det, tränat i flera timmar, och verkligen kände mig taggad för det... Och så blir allting förstört. Sedan hamnade vi i otakt dessutom och hela köret. För i hela friden. Jag har gjort bort mig för all framtid, det spelar ingen roll hur mycket än alla säger att det lät bra ändå och att det inte hördes att det fattades toner. Besvikelsen bara sköljer över mig. Jag misslyckades så fatalt. Bajs.

Fånigt att bli så arg över det, men jag ville så mycket mer. Jag ville så gärna att det skulle bli bra. Jag trodde så blint att det skulle bli bra. Men icke.

Sämst på musik är vad jag är. Sämst på allt. Just nu känner jag mig bara så malplacerad. Jag borde sitta i en håla någonstans och aldrig gå därifrån. Eller sjunka genom golvet och försvinna från jordens yta. Jag är bara pinsam och allt blir bara fel.

Och det värsta är att JAG kunde ju bättre. JAG kunde spela så mycket bättre.
När den tekniska utrustningen inte fungerar som den ska, vad gör man då? Det är ett vanligt problem, självklart. Men det blev ett sådant antiklimax på något som jag hade sett fram emot så mycket.
fjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfjfj
Jag hatar att vara så här känslig och sårbar, för det är ju ingenting egentligen. Men just nu känns det som om det gällde hela livet. Här och nu.

Förlåt. Jag behövde bara skriva av mig.

Hej hej. Den här veckan har varit ganska bra. I början var det en del plugg, fysikprov med mera, men det gick bra och snart var det över. Då träffade jag Emil lite och hängde och så, och det var lika roligt som alltid. I torsdags hade jag studiedag, men hurtig som jag var gick jag upp ganska tidigt och cyklade träningscykel samtidigt som jag såg det sista avsnittet av the 4400. Efter det begav jag mig in till stan för att träffa Stajnet. Vi gick till körskolan och jag fixade ett par till lektioner ( @ 07.15..... Får se om jag orkar upp sedan ;) ). och Stina skrev in sig. Vi gick till Lucullus och köpte lite frukt och spatserade sedan ned till Stångån, tog en liten promenad och blev attackerade av änder som var helt livsfarliga. Det var trevligt, förutom att mina vantar var alldeles för tunna så att mina fingrar så smått började förfrysa. Men våren var i alla fall på väg, det var soligt och snön smälte för fullt. Jag njöt. Vi åkte hem till mig ett tag och spelade chicktionary och santa balls haha. Det var en mycket bra dag. Värre var det i fredags. Jag fick en smärre depression (okej, förlåt, jag vet att man inte ska använda det som något slags styrkeord för att det är en allvarlig sjukdom osv... Men de flesta som läser detta förstår förhoppningsvis vad jag menar) när jag drog upp persiennerna och fick se att det hade fallit någon decimeter snö under natten och fortfarande föll stora, vita flingor. Det hade var lagom att ha den 23e december, men vid den här tidpunkten borde man kunna vänta sig lite mer vår TACK. Eftermiddagen tillbringade jag som vanligt i simhallen med Emil. Det var världens roligaste LASS-kille där som gick och tog Emils simglasögon för att han trodde att någon hade glömt dem, så Emil fick be om att få tillbaka dem. Sedan hjälpte han en kille som var simmare och skulle crawla så fort han kunde... "På edra platser... HEPP!". Hihi, han var rolig.

På kvällen var jag på teater med Carro och träffade även Elin och Anders som var en klasskompis till henne. Det var jätteroligt. Hanna och Challis spelade Shakespeares "En midsommarnattsdröm" med sin klass på Björkö och alla var hur duktiga som helst. All credit och en eloge till dem :D. Det var så rolig också, för Douhane och Anita-Pita var där, mina käääääära gamla lärare från högstadiet. De kände knappt igen mig först, jag hade väl annan frisyr än i nian. De hade med sig lite tulpaner som de hade tänkt ge till sina gamla elever som nu stod på scenen, men sedan fick de för sig att ge till alla, så jag, Elin och lite annat  "linghemsfolk" som var där skulle hjälpa dem att dela ut. Elin var först och skulle ge en tulpan till en kille varefter det blev jättekonstigt huruvida hon skulle krama honom eller inte. Så då fick hon för sig att hon var tvungen att krama alla i hela klassen. Haha. Söt Gorbis. Jag fick som tur var ge min blomma (som visade sig bara vara några blad) till Challis, så jag kramade henne och sedan Hanna. Inte lika farligt. Efteråt gick jag lite till kyrkan där det var club café på gång, men jag åkte ganska snart. På lördagen gick jag på stan med Emil och hittade äntligen en bikini! En svart. Den är fin. Vi kollade lite byxfärg på Åhléns också. Schyssta grejer. Ska jag fixa när jag får pengar. Men sedan blev Emil lite hungrig ;). Efter att ha varit hos honom en stund gick vi till kyrkan och spelade. Det var kul, men lite svårt för vi sackade en del på grund av avsaknad av trummis. Men han är så bra, min pojkvän. Så bra på allt. Jag stannade där sedan, för jag och Stina skulle hjälpa till i Underground i köket. Det var körigt minsann, mycket att göra, men ganska kul. Jag hade aldrig varit där förut, och förvånades hur mycket icke-högstadiefolk det var där. Fast i och för sig så var det en del Jönköpingsfolk där därför att det var ett band därifrån som spelade. Sämsta musiken någonsin, jag gillar verkligen inte punkrock... Men det fanns säkert folk som gillade dem. Sedan var det flera stycken Jönköpingskillar som raggade på Stina, hahahaha. Det var roligt. Jag provade även att åka enhjuling. Det var svårt som as. Just det, temat för kvällen var design så det var ett par modevisningar, "från mormors vind" och "second hand". Nice nice.

Nu är det söndag och jag är lite seg. Det blir cellgrupp här ikväll, men vi blir säkert tre stycken eller något, som förra gången. Favorit i repris helt enkelt.

[15.55]
Oh! Hur kunde jag glömma att berätta om när Stina och jag skulle gå och växla pengar. Vi gick till Yngves och där var det en invandrarkille/gubbe som sa "Nej, jag har ingen växel, dåligt med det idag. Men gå till Hackakebaben". HAHA. Så fult. Men vi fick i alla fall växel där. På Hakepi alltså.

Hej! Nu var det ett tag sedan jag skrev här känns det som, så det är väl dags nu! Jag minns inte riktigt allt vad jag har gjort så jag börjar nog med helgen. I fredags var jag och simmade med Emil, 1,5 km faktiskt, så vi var riktigt duktiga... Man känner inte hur trött man blir förrän man stiger upp, det är läskigt hur yr man blir. Men annars är det roligt att simma tycker jag. Tiden går fort liksom. Längd efter längd, jag ska ta mig fram, jag har ett mål. På kvällen var vi på studentspexet som var roligt. Tack Emil, för att du tog med mig dit. Både naturskämt, dåliga ordskämt och estetskämt så jag trivdes som fisken i vattnet (hehe). "Tjänaren" var skönast :D. Efteråt gick vi till kyrkan, men det var i princip helt dött så vi drog till ett café där i alla fall alla grabbar hängde, och snackade lite med dem. Det var kul. Vi pratade om sommarjobb på Löttorp bland annat, och jag skickade in min ansökan igår. Åh, jag hoppas verkligen att jag får jobb där. Det skulle vara så grymt kul (och bra för ekonomin) att tillbringa en stor del av sommaren där... Det känns lite hopplöst på ett sätt i och med att jag inte är 18 och kanske inte har världens bästa arbetserfarenheter. Men för i hela friden, jag ogillar starkt den där paradoxen skaffa-dig-erfarenhet-innan-du-kommer-och-söker-jobb-ditt-svin, för hur ska man lyckas med det om man aldrig får något jobb? Hursomhelst. Jag får be över det och sedan får vi se :D. Gud samordnar nog allt till det bästa.

I lördags var jag hemma och pluggade en del av dagen, och på kvällen var jag hos Anna Söderquist som fyllde 17. Det var mycket trevligt, trots att vissa inte kunde sluta i tid när det gällde kvinnopissoarer och knarkande församlingsmedlemmar (en allt för lång tids allvarsprat var orsaken till detta överslag), hehe :). Och på vägen hem hade vi räknat lite fel, så vi blev 9 pers i en bil (fast det var en stor bil, så vi var bara 2 för många). Vi kom dock alla hem säkert och tryggt för att nanna kudden och sådant... I söndags möblerade jag om mitt rum! Riktigt roligt faktiskt. Jag städade igenom i princip alla mina lådor och garderober slängde ut tonvis med papper, skräp och så vidare. Och nu står sängen åt fel håll, så varje morgon ägnar jag en minut åt att ligga och krafsa i väggen för att stänga av väckarklockan som numera finns på min högra sida och inte den vänstra. Dessutom har jag fått en jättestor väggyta på ett ställe som jag tänkte fylla ut med lite snygga bandaffischer... Det skulle vara jätteschysst om man kunde få tag på en jättegammal turnéaffisch. Men men, det kanske inte är så troligt. Sedan började den nya veckan igen och skolan var lika stressig som vanligt. Så igår klarade jag av ännu ett dödens fysik B-prov och idag franska-uppsats som blev ganska flummig och antagligen grammatiskt inkorrekt i överlag, men förhoppningsvis gjorde jag inte bort mig totalt i alla fall. I måndags gick jag en promenad med Amanda, det var kul. Jag har saknat henne! Det är inte klokt vad mycket saker det händer hela tiden... Hihi. Vi träffade Jenny och Danne på vägen och började prata, så vi höll nästan på att bli någon slags isstoder där ute i den bitande februarikylan.

Och igår var det alla hjärtans dag, den dag som jag inte brukar tycka om. Jag tycker mest att det är pinsamt när elevrådet kommer till klassrummet och ska dela ut rosor. Det blir så konstig stämning, alla är så töntigt förväntansfulla. Hehe, nu lät jag hemskt cynisk. Men det är nog mest rosutdelningen jag är emot. På kvällen kom Emil till mig, jag hade lagat middag till honom. Det gick bra, mysigt och gott :D. Och så spelade vi en hel del musik också. Dagen som har varit idag har väl varit okej. Vi har labbat med svavelsyra som man ej bör få på sig, till en början är den totalt harmlös men allteftersom vattnet avdunstar från huden/textilien/var den nu har hamnat så ökar koncentrationen och plötsligt kan denna syra börja fräta. Äger man nu denna kunskap blir man fruktansvärt paranoid och går och sköljer av händer och fingrar varannan sekund vilket gör att labbens tid ökas till det dubbla. Särskilt eftersom vi samtidigt hade en massa vatten och blaskade med, så är det svårt att avgöra vad som är vad och man tvättar sig då extremt mycket varje gång man får något fuktigt på handen, bara för att vara på den säkra sidan. Det gick i alla fall bra. Efter skolan åkte jag hem, för att ett par timmar senare spontant besöka min pojkvän. Han är så bra! Jag är stolt över honom. Och nu sitter jag här och tänkte strax gå och lägga mig och läsa lite hamlet innan jag somnar.

Åh, jag har fått mina skivor nu förresten!
Pink Floyd - Dark Side Of The Moon (30th Anniversary Edition, Superaudio)
Depeche Mode - A Broken Frame
Bloc Party - Silent Alarm (Ltd + DVD)
Så bra alltså! Jag är nöjd.

I morgon väntar friluftsdag... Det var egentligen meningen att jag skulle åka pulka, men eftersom Anna har ont i knät, Carro är sjuk och Matilda har bihåleinflammation och tänkte skolka så bytte jag aktivitet (det är inte så väldigt underhållande att åka alldeles ensam, haha). Morgondagens motion blir alltså tipspromenad runt Stångån med Hannes och Anna. Det tar minst tid, så kan jag ägna mig åt annat resten av dagen. Skönt. 

Om tre dagar är det Kittelfjäll som gäller! Fy vad roligt det ska bli. 

Hej. I fredags var jag på SIBA och klagade lite på min iPod, men de sa bara att jag skulle ringa något nummer som stod på kvittot så det var helt meningslöst att jag släpade mig ut dit. Hur som helst, jag var inne på stadium när jag väntade på att Emil och Ingvar skulle komma tillbaka från sin lilla "övningskörningstur" (som visade sig vara en shoppingtur, såg jag i hans blogg senare :D), och hittade en tröja som var på rea och som jag dessutom fick 150 kronors rabatt på pga en nästan osynlig fläck. Bra jobbat. Sedan åkte jag till Norrköping med Matblo, Carrodutten och Quarnis på kvällen, på festivalen. Det var roligt, fast mina tår fick ont efter ett tag eftersom alla var så övertända på slagsmålsklubben och stampade på mina fötter hela tiden. Jag fick en massa dreads i ansiktet, det var ungefär 800 grader varmt (du kan lita på mig, du kan lita på mig) och det var en massa jobbiga folk där. Hehe. Den-där-killen-i-SMK-med-krullet kommenterade att detta nog var den första konsert de någonsin hade haft med stagedive, vilket inte var speciellt clever att säga, med tanke på att alla blev som galna och började stagediva lite här och där. Och jag fick förstås en rakt på mig. Suck. Men det gick bra. Resten av kvälen var lite skum, det var mycket konstiga och mer eller mindre usla band/artister. Jag tröttnade ganska fort. Men det var värt i alla fall, en rolig grej.

I lördags firade jag och Emil ett år! Jag fick en jättefin middag med kroketter och schnitzel (stavas det så?) och guavajuice :). Sedan tittade vi på en grymt skön film, Napoleon Dynamite, som jag varmt rekommenderar. Så rolig kille, så rolig film. Sedan hade vi i och för sig glömt bort att ställa in det som var kvar av efterrätten vilket resulterade i ett stort fat smält daimtårta/glass... Efter en halvtimme i frysen såg det ut som något slags platt bröd. På kvällen var vi på 21.21 oh Marcus Ardenfors predikade, vilket var väldigt bra, men han talade i så mycket bilder hela tiden att jag kan tänka mig att folk som var nya gick vilse i alla liknelser och metaforer (jag gjorde nästan det... hihi).

Och så kom gårdagen, jag var hemma och sydde och pluggade lite. Tittade på narnia och tyckte att den var ganska mesig. Vid 18-tiden kom Ida och Stina och vi hade liten cellgrupp. Det var bra tyckte jag.
Vi pratade lite grann om överlåtenhet, bland annat.
Jag försöker att ta mig igenom "kan man vara kristen?" av C S Lewis, och den är riktigt bra... Det är bara det att man måste vara så klar i huvudet när man läser den (vilket jag inte så ofta är när jag är hemma och sådär hehe - energin går till annat).
"Kristus säger: ge mig allt. Jag vill inte ha lite av er tid, lite av era pengar och lite av ert arbete. Jag vill ha er själva. Jag har inte kommit för att plåga ert naturliga jag utan för att döda det"
...
"Det fruktansvärda, det nästan omöjliga är att överlämna hela ens jag - alla önskningar och försiktighetsmått till Kristus"
...
"Det är därför det kristna livets verkliga problem kommer där man vanligen inte väntar det. Det kommer i samma ögonblick som du vaknar upp varje morgon. Alla dina önskningar och förhoppningar för dagen kastar sig över dig som vilda djur. Och din första uppgift varje morgon består helt enkelt i att skjuta dem i bakgrunden - och lyssna till den där andra rösten. Och på samma sätt hela dagen igenom"

Kristendom innebär överlåtenhet. Nej, förlåt mig för min formulering. Kristendom ÄR överlåtenhet. Jag tror att jag är dålig på att inse det. Jag tror så mycket att det handlar om annat, alla attribut - särskilt tid. Att om jag ger tillräckligt mycket tid till Gud, ja då kommer det att hända en massa saker och det är det min tro handlar om. Eller? På ett sätt missar man ofta målet på grund av de mest självklara saker. Summa summarum, det är väl inte så konstigt att det är en kamp att vara kristen? När det man lever för är att ge upp alla sina naturliga behov och begär? Det tar emot, varje dag, hela tiden. Jag klarar det aldrig.

Inte ensam...

Hej. I fredags var jag på SIBA och klagade lite på min iPod, men de sa bara att jag skulle ringa något nummer som stod på kvittot så det var helt meningslöst att jag släpade mig ut dit. Hur som helst, jag var inne på stadium när jag väntade på att Emil och Ingvar skulle komma tillbaka från sin lilla "övningskörningstur" (som visade sig vara en shoppingtur, såg jag i hans blogg senare :D), och hittade en tröja som var på rea och som jag dessutom fick 150 kronors rabatt på pga en nästan osynlig fläck. Bra jobbat. Sedan åkte jag till Norrköping med Matblo, Carrodutten och Quarnis på kvällen, på festivalen. Det var roligt, fast mina tår fick ont efter ett tag eftersom alla var så övertända på slagsmålsklubben och stampade på mina fötter hela tiden. Jag fick en massa dreads i ansiktet, det var ungefär 800 grader varmt (du kan lita på mig, du kan lita på mig) och det var en massa jobbiga folk där. Hehe. Den-där-killen-i-SMK-med-krullet kommenterade att detta nog var den första konsert de någonsin hade haft med stagedive, vilket inte var speciellt clever att säga, med tanke på att alla blev som galna och började stagediva lite här och där. Och jag fick förstås en rakt på mig. Suck. Men det gick bra. Resten av kvälen var lite skum, det var mycket konstiga och mer eller mindre usla band/artister. Jag tröttnade ganska fort. Men det var värt i alla fall, en rolig grej.

I lördags firade jag och Emil ett år! Jag fick en jättefin middag med kroketter och schnitzel (stavas det så?) och guavajuice :). Sedan tittade vi på en grymt skön film, Napoleon Dynamite, som jag varmt rekommenderar. Så rolig kille, så rolig film. Sedan hade vi i och för sig glömt bort att ställa in det som var kvar av efterrätten vilket resulterade i ett stort fat smält daimtårta/glass... Efter en halvtimme i frysen såg det ut som något slags platt bröd. På kvällen var vi på 21.21 oh Marcus Ardenfors predikade, vilket var väldigt bra, men han talade i så mycket bilder hela tiden att jag kan tänka mig att folk som var nya gick vilse i alla liknelser och metaforer (jag gjorde nästan det... hihi).

Och så kom gårdagen, jag var hemma och sydde och pluggade lite. Tittade på narnia och tyckte att den var ganska mesig. Vid 18-tiden kom Ida och Stina och vi hade liten cellgrupp. Det var bra tyckte jag.
Vi pratade lite grann om överlåtenhet, bland annat.
Jag försöker att ta mig igenom "kan man vara kristen?" av C S Lewis, och den är riktigt bra... Det är bara det att man måste vara så klar i huvudet när man läser den (vilket jag inte så ofta är när jag är hemma och sådär hehe - energin går till annat).
"Kristus säger: ge mig allt. Jag vill inte ha lite av er tid, lite av era pengar och lite av ert arbete. Jag vill ha er själva. Jag har inte kommit för att plåga ert naturliga jag utan för att döda det"
...
"Det fruktansvärda, det nästan omöjliga är att överlämna hela ens jag - alla önskningar och försiktighetsmått till Kristus"
...
"Det är därför det kristna livets verkliga problem kommer där man vanligen inte väntar det. Det kommer i samma ögonblick som du vaknar upp varje morgon. Alla dina önskningar och förhoppningar för dagen kastar sig över dig som vilda djur. Och din första uppgift varje morgon består helt enkelt i att skjuta dem i bakgrunden - och lyssna till den där andra rösten. Och på samma sätt hela dagen igenom"

Kristendom innebär överlåtenhet. Nej, förlåt mig för min formulering. Kristendom ÄR överlåtenhet. Jag tror att jag är dålig på att inse det. Jag tror så mycket att det handlar om annat, alla attribut - särskilt tid. Att om jag ger tillräckligt mycket tid till Gud, ja då kommer det att hända en massa saker och det är det min tro handlar om. Eller? På ett sätt missar man ofta målet på grund av de mest självklara saker. Summa summarum, det är väl inte så konstigt att det är en kamp att vara kristen? När det man lever för är att ge upp alla sina naturliga behov och begär? Det tar emot, varje dag, hela tiden. Jag klarar det aldrig.

Inte ensam...

Nu har jag skaffat en ganska kvinnlig design! Jag är nöjd!!!

As i bajs i allt i världen!
Min iPod är trasig och min frustration når inga gränser. Helt plötsligt när jag satt på tåget och lyssnade på radiohead tänkte jag byta låt och då blev den helt störd och bara bläddrade, bläddrade och bläddrade. Låtnamn efter låtnamn. Så helt plötsligt sitter jag där med en musikmaskin som inte längre kan spela musik. Och jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Den är visserligen ett halvår gammal, men de borde verkligen hålla längre än så. Jag har varit jätteförsiktig med den!!!

:( :( :(
Allt är förstört.

Skit.