It's so funny (som Erik skulle ha sagt)!
Mm, vi har det så fantastiskt skönt i skolan just nu! Det är väldigt roligt också, de senaste veckorna har vi fått träna på patientsamtalet, journalskrivning och statustagande. Nytt och spännande. Igår var vi uppe på kardiologen och lyssnade på hjärtat på två patienter som hade blåsljud på hjärtat. Jag är grymt peppad inför vad som komma skall. Läkarutbildningen blir verkligen bara bättre och bättre.
Erik baby är orolig just nu för sin histologitenta. Jag satt och hjälpte honom idag, och det gick inte så tokigt, men när han blir uppstressad gissar han alldeles för snabbt och utan att tänka efter. Tjocktarm blir urinblåsa osv...
Men det ordnar sig, försöker jag säga. Han kommer inte att bli utslängd på utbildningen. Han kommer att klara det.
På tal om ingenting, så ser jag grymt mycket fram emot att jag och Erik ska åka till Stockholm i mitten av oktober och träffa min familj. Det blir lite firande av pappa som fyller 50 och så ska vi ströva runt i deras gamla kvarter, gå på museum, på stan, äta och dylikt.
Just nu lyssnar jag på Girls, Bye Bye Bicycle och The Killers. De gör mig glad.
Nu ska jag äntligen få äta lite middag. Det står en ädelost-skinka-och-päron-paj i ugnen. Smaskigt.
Fotobok från Fuji!
På Fujis hemsida (http://www.fujidirekt.se/fotobok) skriver de att man på ett väldigt enkelt sätt kan fixa ett fotoalbum som ser proffsigt ut.
Och ja, när jag tittar på exempelbilderna så ser det ju riktigt bra ut. Jag älskar att titta på bilder, riktiga pappersfoton, men det är så lätt att det aldrig blir av med framkallning, albuminköp och klipp-och-klistra som ändå bara kladdar på bilderna och så vidare. Därför tyckte jag att det lät som en alldeles ypperlig lösning att via nätet fixa allt det där på en gång och sedan få resultatet hem i brevlådan!
Hur går det då till? Jo, man laddar ned ett program där man kan lägga in bilderna, placera dem som man vill ha dem på sidorna, infoga texter och beskära dem. Vissa effekter kan även läggas till, t.ex. så finns det olika ramar man kan ha runt fotografierna. Så här ser det ut:
Man kan bestämma om man vill ha en bok i liggande eller stående format, med mjuk eller hård rygg och i storlekarna A4, A5, A6 samt kvadratiska sidor. Sidantalet i en vanlig bok är 24, men det går även att köpa till fler, upp till 64 stycken. Priserna är lite olika för olika format och böcker, men för att ge ett exempel så kostar det 295 kr för en A4-bok med 24 sidor. Frakt tillkommer med 49 kr och efter ca 2 veckor får man produkten levererad. Och så här fint blir slutresultatet:
Onda fotsulor och friskt humör
Jag har det i alla fall bra, det kan jag intyga, och jag trivs på jobbet.
Vi ses.
Ibland ler livet
Idag: Sovit länge. Fixat plats i bil från Linköping-Arvika och tillbaka i sommar. Lägenheten äntligen uthyrd över sommaren (jag sparar 6000 kr). Två avsnitt av Generation Kill med Erik. Kvällstentaplugg med Victoria och Caroline.
Det enda som saknas är att jag borde gå ut. Jag har inte varit utanför dörren idag och det vore skönt att få insupa lite frisk luft. Mm, jag tror att jag gör det faktiskt!
Ps. En litet mindre trevlig sak är att jag har fått en gigantisk, svullen, pulserande, rödlysande finne på sidan av min näsa. Den gör ont och ser väldigt oklädsam ut. Jag önskar att jag bara kunde ta en kniv och skära bort den och att det skulle fin, normal hud under. Jättepraktiskt skulle det vara.
Sittningsbilder
För-fördrink och fixa-i-ordning-sig-häng hos Emelie. Victoria lockar håret och pratar i telefon samtidigt, och hon klarar det galant.
Jag och Z var bordsgrannar. (jag har tyvärr ingen jättebra bild på min klänning i sin helhet, men man kan i alla fall få lite glimtar av den)
David och Kerstin satt mitt emot. Jag gillar dem.
Happy people! (Det blev visst några drinkar i baren?)
Olga, jag och Erik.
(Ja det blev visst några drinkar i baren...)
Fin bild på fina vänner.
Vi avslutar med en liten dansbild där Carro gör aningen suspekta rörelser.
Happy moment
Svennebanan
Nöjt konstaterar jag att årets sommarplåga faktiskt är ganska nice. Promoe är skön!
Anyway, nu är det inte mycket tid kvar innan preklinsittningen på rex börjar! Om 40 minuter (SHIT!) ska jag vara hos Emelie på stippan och fördrinka lite. Det ska verkligen bli hur roligt som helst ikväll, och jag ska få se Erik i kostym för första gången. Jag slår vad om att han är världens snyggaste och att jag kommer att bli oförfogat stolt över honom, ungefär som om det var jag som fick honom att vara så het. Men jag kan ju vara stolt över att han tillhör mig förstås.
Efter många om och men följde jag med Victoria till stan igår för att återigen leta efter något att ha på min kvällen till ära. Alla andra hade köpt nya fina kläder, och det kändes så trist att jag skulle komma dit i samma gamla kläder som använts X antal gånger förut (inte för att någon bryr sig utom jag själv, men jag vill känna mig fin ju)... Självklart fanns det EN enda klänning i hela stan som jag tyckte om och den var inte nådig mot min plånbok. Men vad gör man - det är bara att betala och se glad ut. Pengar är till för att spenderas.
Det börjar bli lite bråttom nu... Ska dra på lite bra musik och förbereda mig för vad som komma skall.
Musik som snurrar i högtalarna just nu: Kings of Convenience, Scarlett Johanson, Saturday Looks Good to Me och Smashing Pumpkins
Friends will be friends
Igår blev jag ledsen när jag och Erik pratade om kompisar och det har hänt förut. Idag har jag också känt mig nedstämd över detta och pratade lite med Madde och Carro om det hela.
Det är så surt att man är i en sådan miljö där alla stressar, alla har sina viktiga saker att uträtta och man glömmer liksom bort att inte träffa sina vänner förutom i skolan och på fest. Jag får absolut en stor del av mina sociala behov uppfyllda på det sättet och med Erik som jag ju träffar och pratar med mycket och ofta. Men det är ändå tråkigt att man inte träffar vänner mer, och någonstans innerst inne önskar jag att jag var mer av ett flockdjur som behövde umgås med många människor och ha flera nära relationer. Men jag är dålig på det. Och jag har alldeles för lite tid och energi, skolan tar död på mig ibland. Och så är jag för bekväm också.
Madeleine är rakt på sak, och hon har till stor del rätt när hon säger att det handlar om prioriteringar, för det gör det ju. Att det är lite dålig uppslutning när vi väl hittar på något som inte är fest håller jag med om. Mitt problem är att jag inte räcker till för alla och att jag är för strukturerad för att alltid kunna hitta på spontana grejer.
Sedan är det ju inte heller nödvändigt att ses allihop förstås...Jag skulle vilja ta mer initiativ och ringa någon bara för att prata, träffas på tu man hand eller kanske tre tillsammans. Jag vill att det inte skulle behöva bli så stort varje gång man vill hänga.
Kontentan är att det är så grymt surt att det är tentaplugg nu och ingen har tid för någonting, allra minst att träffa sina kompisar. Men det får väl bli efter sommaren då?
Så får jag väl vårda mina Linköpings-kontakter så länge.
50% av mina lediga dagar till spillo?
Jag och Erik var väldigt duktiga igår och bytte däck på cyklarna. Det är trots allt lite roligt att få smutsa ned händerna och göra något praktiskt för en gångs skull. Man känner sig så otroligt händig när man klarar av det, barnslig stolthet och vuxenpoäng i en och samma smäll.
På kvällen var vi några som drack öl och åt mat på restaurang Rött, hängde på E-puben ett tag och jag och Erik avslutade sedan kvällen på Villan där det var någon relativt ny klubb. Helt okej, men det var för mycket dålig musik mixat med en alldeles för liten fraktion bra musik. Sammantaget var kvällen ändå mycket trevlig.
Och nu, verkligheten.
Jag gillar verkligen inte söndagar. Jag känner mig varken ledig eller avslappnad vilket är ganska konstigt med tanke på att denna dag är 50% av veckans lediga dito. Jag tror aldrig att jag har varit så förtjust i söndagar, men det blir en helt annan grej när man bor själv, och särskilt om man har varit ute kvällen innan och Erik är bakis och bara vill sova medan jag helst av allt vill ha någon att prata med och göra något kul med (så att man glömmer bort att det faktiskt är söndag). Jag önskar att jag bodde i södra Sverige, så att jag kunde åka hem till mamma och få god mat och sällskap!
Men nu börjar Bones på tv om en kvart och då ska jag befinna mig på löpbandet på IKSU.
Vi ses.
One of these days...
Men ikväll är det ingen sommar. Snålblåst och regnrusk snarare. Tur att man får vara inne då. Och tentaplugga (haha).
Tyvärr känner jag mig helt matt sedan jag kom hem från träningen. Vet inte om tröttheten är allmän, beror på matkoma eller om det bara är träningens fel. Antagligen är det en kombination av alltihopa.
Jag mår åtminstone bra nu, förra veckan var väldigt jobbig för jag hade väldigt ont i magen :(.
Dagens glädjeämne är i alla fall att Erik fick sin tenta upprättad. Grattis baby, det förtjänade du sannerligen. Den här terminen har min käre pojkvän gjort tentor för en och en halv termin (45 poäng har han tagit totalt). Om han skulle klara vårens 30-poängstenta så skulle det vara en storslagen bravad, och det är nog inte omöjligt. Hans sätt passar ypperligt för den typen av tenta (men jag vet inte om jag är lika glad över upplägget... Tentan är jättelång och så är det baserat på fall med följdfrågor. Man får aldrig gå tillbaka och skriva om något svar när man vänder sida, för på nästa blad står svaret på förra sidan. Läskigt!). När han kommer ikapp igen, då ska det banne mig firas!! Han har alltså haft tentor släpande efter sig sedan början av termin två och fram tills idag. Det skulle jag aldrig palla rent psykiskt tror jag.
En annan rolig sak idag är att jag förhoppnigsvis kan hyra ut min lägenhet i andra hand i sommar. Det vore så sjukt bra att slippa betala 6000 spänn i onödan (juli är hyresfritt och jag kommer nog bara hyra ut 2,5 månader).
Oj, fuck, jag fick visst in kursiv stil här, och det går inte att ta bort. Verkar ha fastnat på något vänster.
Det får bli lite udda helt enkelt.
Sommar i P1
The First of the Gang to Die
Den här helgen har varit väldigt skön och vårig. Otroligt tillfredsställande. Igår hjälpte jag att Erik fixa i ordning sin lägenhet (nu börjar den faktiskt bli riktigt fin!) och lite senare blev det grillning i eftermiddagssolen på Berghem med några T5:or. Efter ett tag begav jag hem för att piffa till mig lite och sedan gå och äta tårta och förfesta hos Madde som fyllde 23. Vi gick till en tandläkarfest en stund och sedan gick jag till villan där det var klubb hybris. Gick in alldeles ensam (det kändes lite skumt faktiskt) och insåg att jag inte kände så många som var där. Efter vad som kändes som en evighet men säkert inte varade längre än femton minuter kom Erik dit, han hade varit på fest ända borta på Carlshem. Så vi hade det väldigt trevligt trots allt och dansade och pratade och drack öl. Och idag skedde ett mirakel - det blev en riktigt bra dagen-efter-söndag! Jag och Erik gjorde egen potatissallad och någon sorts vegetarisk quornbiff och satte oss ute på hans innergård och hade lite picnic, läste DN och pratade om allehanda ämnen. Det var väldigt mysigt.
Det som är så konstigt är bara att det finns en hel del grusiga snödrivor lite här och var, bland annat hade vi en som var 3 meter hög och säkert fem meter i diameter på gräsmattan bredvid. Och trots att det bruna gräset blir varmt av solen så kröp det fram lite blött och kallt underifrån när man satt på filten.
Jag undrar hur lång tid det tar innan all snö är borta. Igår när jag var ute och sprang konstaterade jag att det såg ut som rena rama midvinterjanuari i skogen, och på vissa platser finns det enorma mängder, exempelvis en grusplan inte så långt härifrån som verkar vara ett ställe där en massa lastbilar kommer och tömmer sina flak med snö. Det lär inte försvinna förrän man åker härifrån. Eller?
Och en kväll som denna, när jag känner mig alldeles för mätt på Oboy och nybakat bröd, är det härligt att blicka ut genom fönstret och se kvällssolen smeka hustaken. Imorgon börjar en ny vecka och jag ser fram emot att sätta tänderna i endokrina sjukdomar (och då menar jag det faktiskt).
Bajsdag...
Hade obduktion på morgonen, och det var inget speciellt... En gammal gubbe som hade dött och som vi skulle titta på. Det började väl inte så jättebra, då vår grupp äntrade salen i samma stund som en som jobbar där sydde ihop huvudet på gubben, ungefär som om han sydde ett cirkustält eller dylikt. Det hade nog gått bra i vanliga fall, men den här morgonen var det som om min kropp hade en totalt annorlunda uppfattning om vad som är äckligt/obehagligt/osv än vad min hjärna hade. Efter fem-tio minuter gick jag och satte mig på en pall för att jag inte kände mig helt bra. Jag svettades och mådde lite illa. Jag hörde dåligt, det pep liksom i öronen och samtidigt var jag ganska snurrig. När det började svartna för ögonen på mig reste jag mig upp och bad att få gå ut en stund. Så nära att svimma har jag aldrig varit i hela mitt liv.
Efter en kvart gick jag in igen, men efter några minuter svettades jag lika häftigt igen, så det var bara att gå ut och acceptera läget. Jag blev så sur på mig själv, för jag har ju varit på obduktioner förut utan att det har känts i närheten så konstigt som idag, och det var lite som ett misslyckande för mig. Resten av dagen har jag varit jättetrött, asocial, inte haft någon vidare aptit och känt mig allmänt ledsen och nedstämd.
Lite bättre blev det efter att jag sov en stund på eftermiddagen och pratade med min älskade mor. Hon är världens bästa mamma.
Kvällens plan: Lost och godis.
Funderar för övrigt på vilken låt jag skulle kunna tänka mig att framföra på festen efter min kusins bröllop den 6e juni. Dessa är förslagen: " Perfect Day" med Lou Reed, "When the Stars go Blue" med Ryan Adams, "A Good Start" med Maria Taylor, "Soul Meets Body" med Death Cab for Cutie eller "The Boxer" med Simon & Garfunkel. Det är riktigt svårt att bestämma mig... Jag kanske kan spela två?
Påsklovet lider mot sitt slut och jag har återvänt till ett haglande Umeå
Och nu har jag fixat ett sommarjobb! Toppenbra. Jag ska jobba sju veckor på Stolplyckans hemtjänst. Det kommer att bli jättebra tror jag, men det är lite nervöst eftersom jag inte har jobbat inom vården än.
Jag börjar så smått längta efter sommaren nu, särskilt här uppe då den känns extra långt borta. Men snön smälter bort snart och då blir tillvaron någorlunda dräglig trots allt. Hoppas att det blir en bra och rolig sommar.
Åkte nattåget i natt och det känns lite tomt att komma hem till sin lägenhet utan en enda människa i närheten att umgås med. Carro åkte i samma kupé som mig, vilket var otippat och väldigt roligt. Natten blev däremot sämre, då jag sov ganska dåligt... Så hela den här dagen har varit som ett segt töcken. Jag har i alla fall handlat, lagat mat, packat upp alla mina grejer, läst igenom caset igen tills imorgon och sytt upp ett par byxor och en kjol. Snart ska jag åka och träna och sedan längtar jag tillbaka till sängen igen.
På något sätt känner jag mig ganska lycklig just nu. Jag är så glad över allt jag har, det är ju helt underbart egentligen. Vissa stunder upptäcker man hur mycket det finns att vara tacksam över.
Fångad, är det det jag är?
2009-03-31, 21.55
"... I vilket fall satt jag i Lars soffa ikväll och sa inte så jättemycket under diskussionen. Tankarna fladdrade åt lite olika håll och när vi pratade om folk som lämnat kyrkan, fick jag en stark känsla av att min tro hänger på en tunn, tunn tråd. Det är så nära att den brister för mig varje gång vi sitter där i någons hem och pratar om bibeln och livet och Gud. Allt känns så främmande för mig och mitt liv. Det tretvinnade repet har blivit en sytråd och jag vet inte hur länge till den håller."
"... När de andra pratar om den kärlek, den gemenskap och de gåvor som finns att hämta i församlingen undrar jag om vi pratar om samma sak."
"... Min starka sida i sammanhanget är nog att i de allra flesta situationer förstår jag hur människor tänker kring kristen tro. Jag kan båda sidor. Men var jag själv befinner mig någonstans är väldigt oklart.
Fångad, är det det jag är?"
Skrivet i stundens hetta förstås, men det var skönt att formulera sina diffusa tankar när de för en gångs skull klarnade en aning. Min tro på kyrkan sviktar helt klart. Men Gud, han finns nog trots allt.
Trots allt...
Ikväll ska jag laga risotto och sedan får vi se vad som händer. Har haft sex timmar föreläsning om de mer intimare regionerna av kroppen idag, och man blir ganska slut i huvudet efteråt. Dessutom blir man ganska nojig när de pratar om bröstcancer och sådant. Det är så knäppt, för alla riskfaktorer går liksom emot varandra. Ett exempel är p-piller som gör att man får lättare att få cancer i livmodern, samtidigt som det minskar risken för bröstcancer... Och så vidare, och så vidare. Om man vill vara säker på att inte få bröstcancer skulle man i alla fall föda barn innan man var 20 (!). Då var risken minimal.
Attans att man inte gjorde det alltså ;)
